Vem är jag? Vad är mitt mål i livet? Vad är meningen i mitt liv?

Jag har funderat ganska hårt på vissa frågor på senaste. Jag är en lycklig person,men känner att så mycket fattas. Inte för  att man är missnöjd,i de stora hela har jag det himla bra. Men varför står livet still? Varför tillåter jag mitt liv att stå still? Vart någonstans under livets gång har jag tappat mig själv? Den jag en gång var,den jag en gång strävade efter att bli? På den tiden,för länge sedan,då man hade drömmar,mål i livet. Vart tog den tiden vägen? Den personen för det första? Vem är jag,innerst inne? Jag vet inte det. Egentligen. Jag är 24 år,bor i Sundsvall,arbetar på max. Som extra anställd. Hör ni? EXTRA ANSTÄLLD: PÅ MAX. Är det jag? Nej. Jag är inte den personen. Bara någon som är,blivit,tillfälligt. Jag vill inte vara extra anställd på max. Vill ja ens vara anställd på max? Jag älskar mitt jobb,hur konstigt det än låter. Men är jag den person som just nu lever mitt liv? Jag måste ta reda på det,för om jag backar bandet och tänker tillbaka på den gamla goda tiden då man var ung och drömmande,då minns jag inte att jag var den jag är idag. Livet står still helt enkelt. Den enda som kan väcka mig och mitt sovande liv är JAG,Jag!!!! Vad vill jag göra? vart vill jag bo? vad vill jag syssla med? Jag är en person som älskar att sjunga,skriva låt texter,som är mer utseende fixerad än många andra,är hur prat glad som helst,som vill mer än gärna vara en patetiskt D-kändis i Stockholms inne liv. Kanse jobba i en trendig galleria,ta sånglektioner Och bara drömma om mitt underbara liv. Nåja,kanse överdrev en smula,men jag vet innerst inne vem jag är. Har bara tappat bort mig själv lite. Hamnat lite vilse i planeringen. Nu är de läge att vakna!!!!

Börjar med dagens händelse. Sökte till körslaget,men kom inte med. Jaja. Jag fick berömm och hon tyckte jag sjöng bra (och de tre andra tjerna jag gick in med också),vi skulle alla fyra garanterat fortsätta sjunga för vi var jätte bra men saknade det där *jävlar enamma*.Jo,vet ni? Därför att jag tappat mig själv ju. Trist att behöva erkänna. För de känns omöjligt att reda ut lixom. Men jag SKA,så är det bara. Blir ingen idol 2009,25 år gammal. Men gud vad lycklig jag ska göra mig själv i fortsättningen. Jag är ju lycklig. Tror och vet att max INTE är min framtid. Jag är bättre än så.

Hej å hå.

*DAGENS*

VI lever bara en gång,och ingen annan kan leva åt eller för oss.

Idag är jag brydd.



*Left a god job in the city.......Rollin,Rollin.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0