Varannan dag.....
Fick precis höra av Sandra att Jimmy kanse inte sagt de bästa grejerna om mig....de känns jätte kul,och min själv känsla steg ett snäpp eller inte.
Jag lovar att inte skriva nå fel om max eller om någon där nu för felet ligger hos mig....förmodligen. Men varför är jag som jag är för?
Det kanse finns en anledning till att ja inte får bli trainee,som jimmy så fint pratat bakom min rygg. Men de sjuka är att när ja började å fram tills bara för ett halv år sen kanse var jag jämt glad,älskade alla på jobbet å älskade jobbet. Alla motgånger då någon gick före mig gav mig mer styrka och ja blev ännu gladare och ville lära mig ännu mera. Men till slut dvs nu har de blivit för många motgångar och mitt psyke har tydligen kraschat. Och då går de bra att skylla på mig att de är mitt eget fel att ja inte blivit trainee,javist förstår,så som ja kanse är ibland,men så som ja var innan då...då kan man ju fråga sig varför alltid alla andra gått före? Ja jag vet........mitt fel.....
Tänker nu som alltid,slut på depprission å visa de jäklarna att jag vist kan å att ja är den glada människa som jag alltid var och innerst inne fortfarande är...och faktiskt är varannan dag. Men hur övervinner man ångesten när den väl kommer???????????????????
Det vill ja veta.
Alltså, du skriver om dåligt psyke, ångest och depression. Det låter som att det nog är dags att söka hjälp för detta. För det antar jag att du inte gjort. Jag tror knappast du blir av med ångesten av och sitta och skriva i din blogg om det. Kanske behöver du medicin? Kanske räcker det med lite samtal med någon kurator? Låt dem utreda det.
Som jag ser det (som i och för sig inte har någon insyn) borde du nog försöka göra något annat än att försöka bli trainee på Max. Det finns ju inte en möjlighet att alla som jobbar på Max ska kunna bli trainees. Självklart måste det finnas någon sorts urvalsprocess, och om du känner dig felbehandlad i den är det liksom inte så mycket att göra åt saken. Lyckas man inte med en grej är det bara att försöka sig på något annat. Ut med lite krokar, sök lite andra jobb (medan du jobbar kvar, naturligtvis), eller börja plugga eller t.o.m. flytta till någon annan stad. Någon förändring låter det som att du behöver, och då menar jag inte en förändring som att operera brösten.
Men först och främst - sök hjälp.
För de första känns de väldigt konstigt att någon som inte ens kan erkänna vem du är,sitter ä läser min blogg och skriver åsikter,och som du själv skrev kanske inte har någon inblick. Om du tror att jag opererar brösten för att det skulle få mig att må bättre så är de självklart därför men inte pga mitt psyke. Att operera brösten har ja planerat sen jag var liten och inte alls någon sorts dum impuls greje pga hur jag mår nu. Helt fel!!! Och mediciner tror jag absolut inte på,utan jag har alltid kunnat återhämta mig själv och tänker klara de även denna gång. Och nej,det finns ingen möjlighet att alla ska kunna bli trainee på max,men några. Och jag tror att jag har potensial (??) till detta,kanse inte som du då tyckte just nu,men om jag kommer över det problem jag har nu och blir mig själv igen så tror jag att jag kan och är rätt för den tjänsten. Men som du säger blir de inte så så satsa på nå annat och de tänker jag oxå göra. Men om du tänker fortsätta ha åsikter och diskutera om vad jag bör göra tycker jag att du kan ta å stå för vem du är. Annars kan man ju börja undra vem som har problem med sig själv egentligen?????????
Anledningen till att jag fortsatt läsa och kommentera är ju för att hjälpa dig. Kan du inte ta det jag skriver som goda råd (även om jag kan hålla med om att mitt inlägg ovan var lite väl rakt på sak) så ska jag genast sluta med detta. Det är jättelätt att inta försvarsställning (som i ditt svar här), det är däremot mycket svårare att ta tag i sin situation. Jag vill dock klargöra att jag inte skrivit att det är någon impulsgrej att operera brösten, jag klargjorde bara att det är någon radikal förändring jag menar i inlägget och inte något annat. Jag har heller inte insinuerat att du inte skulle klara en trainee-tjänst. Jag har över huvud taget ingen aning om vad en trainee inom Max förväntas kunna eller göra. Det jag skriver är bara att det är mycket i livet som inte är upp till en själv, och att det då kan vara bra att satsa på något annat om du nu ändå jobbat ganska länge på samma ställe och inte tycker du kommmer vidare. Livet är kort.
ok,uppskattar goda råd,de är ju alltid bra och kanse också det jag just behöver,men de skulle kännas mycket bättre och veta vem dessa goda råd kom ifrån.... ja har ju ingen aning om vem du är,känns skumt att veta att du kan vara en släkting,en arbetskamrat (men efter de du skrev nu kanse du inte är de),men iallfall. Att jag kanse träffar dig och pratar och så har ja inte en susning om att de är just du som srkiver de här. Ja kommer fortsätta tjata,snälla säg vem du är..iallfall någurlunda om vem du är. Halva jag säger tack,du har som sagt gett mig en tanke ställare,medans halva jag tycker det känns jätte konstigt att inte veta vem du är. Jag kommer iallfalll fortsätta sträva efter att bli trainee då jag tycker jag kan och gjort tillräckligt för max för att förtjäna det. Men kommer samtidigt söka andra vägar i livet då max oavsett vilken tjänst man har inte har någon framtid. Så,tack för att du ger goda råd,men oxå hur ska ja kunna ta emot dom på ett sätt utan att veta vem du är...om jag vet det kanse ja kan förstå bättre hur du tänker.
