Ångest!
Nu är jag här igen. Och pratar om min ångest. Varför är den så stark över ett jävla jobb? Känner att jag går ångest över framför allt mig själv,mig som person. Jag känner mig vek...på riktigt. Så jävla sjuk är jag inte. Hur kan jag vara en sån vekling och sjuk anmäla mig. Samtidigt,som realist vet jag att som jag mådde igår,hade jag aldrig orkat stänga på jobbet i natt. Men jag intalar mig själv att det bara finns en sjukdom som kan tvinga mig att vara vek,att vara hemma..och det är min sk migrän. Får då blir jag säng liggandes. Men denna sjukdom då??? Jag vet att det finns folk som sjuk anmäler sig för mindre,så varför måste jag härda? När annat folk är hemma för att en snor kråka kliar i snoken? Men jag är sån. Måste vara stark. Va fan,så länge man kan stå kan man jobba. Och så länge skiten inte smittar ner andra. Men vad gör jag? Jo,veklar. Vist,har redan bestämt mig för att jag ska jobba imorn,oavsett om det känns sämre. Så egentligen är det bara för mig att lägga ner,och acceptera läget. Jag är redan sjuk anmäld,så jag borde koppla av idag,och sen jobba imorn och låta samvetet,ja,de dåliga alltså,bara dö! Men jag kan inte? Inte för att jag inte mådde dåligt,så de dåliga samvetet bygger på att jag typ har *ljugit* om min sjukdom idag. Nej nej,jag är ju,om jag ska tänka som en realist,sjuk. Tvär förkyld. Hängig. Har säkert feber. Hade huvukdvärk tidigare idag,jag till och med offrade mig för skallens skull å tog två alvedon...hör och häpna,två alvedon? Åt knappt så mycket piller efter bröst operationen. Samma där,samvetet tillåter inga piller. Så,nu känns de nog bätte tror jag. Iallfall i några minuter. Tills jag känner efter igen,och intalar mig själv att jag är en latmask som inte pallar jobba. Att jag är klen....vek. Typ som det vore lagligare att mörda än att ringa sig sjuk. Sen ekonomiskt. Som om kassan min skulle gå under för ett pass mer eller mindre. När jag har min sk migrän,som sagt,då tillåter samvetet att jag sjukar mig. För då måste jag. Om inte en ambulans hade velat bära mig på bår till jobbet,då hade jag nog åkt in endå. Men alla andra sjuk (inbillningar) dommar,känns som påhittade. Men va fan...Jag VET att jag inte är hundra. Igår var jag knappt femtio. Jag började fundera på om jag på riktigt var döende,eftersom jag aldrig annars drabbas av sånt trams. Har ju fan inte ens varit magsjuk nån gång i livet,vilket alla andra har varit minst tre gånger i livet...typ. Och så dåligt jag mådde igår kan bara betyda en sak,jag var döende. Inbillade jag mig iallafall.
Så jag ska nog inse fakta,det är ok att nån gång i livet vara sjuk. På riktigt. Dvs utöver skit migränen,som tydligen går på rutin,som mensen ungefär. Man kan faktiskt vara vek ibland. Idag är jag det. Fy skäms på mig. För att jag ens övervägde att ha dåligt samvete.
Imorn SKa jag jobba,sen blire en fullspäckad månad,utan att klena ner sig en enda gång,och om gud vill,migrän fri!
Tack för mig.
Kändes typ som om presidenten höll tal.
Idag blire till och vara hemma och mys gosa med mina änglar:)
Så jag ska nog inse fakta,det är ok att nån gång i livet vara sjuk. På riktigt. Dvs utöver skit migränen,som tydligen går på rutin,som mensen ungefär. Man kan faktiskt vara vek ibland. Idag är jag det. Fy skäms på mig. För att jag ens övervägde att ha dåligt samvete.
Imorn SKa jag jobba,sen blire en fullspäckad månad,utan att klena ner sig en enda gång,och om gud vill,migrän fri!
Tack för mig.
Kändes typ som om presidenten höll tal.
Idag blire till och vara hemma och mys gosa med mina änglar:) Kommentarer
Trackback
