En liten,liten tjej...
...det var en gång...en liten,liten tjej. Musik satt i hennes inre och hon viste vad hon ville med livet.
Drömmarna fanns där...i lågstadiet... och den lilla tjejen började sjunga i en kör...i mellan stadiet...och den lilla,lilla tjejen började sjunga i kör även i skolan. Drömmen om att bli en framgångsrik artsit levde kvar och den lilla,lilla tjejen,började i högstadiet. Körandet fortsatte även här,och den lilla tjejen tog också sång lektioner. Skolan gjorde en musikal per år och den lilla tjejen var inte sen med att visa sitt deltagande. Men något fattades. Något var tvärt emot. Något satte sig för som en spärr för den lilla tjejens drömmar. Den lilla tjejen insåg mer och mer att de som saknades var själv känslan. Det som stod emot var den enorma scen skräcken. Men den lilla tjejen viste ju mycket väl att musiken satt där...i ådrorna.
Redan i lågstadiet hade den lilla tjejen skrivit en del låtar. Två av dom finns med än idag. Låt skrivanden hade följt med under alla år,och känslan för de hela växte...och växte. Den lilla tjejen började bli större och började nu i gymnasiet. Utan att tveka sökte hon estet/musik. *Nu ska hon visa världen*,tänkte hon. Men inget blev som hon hade tänkt sig. Den där olustiga,jobbiga,hindrande känslan hann ikapp. Två år och hon visade ingenting. Scen skräcken tog över. Men efter två år fick hon nog. Den lilla tjejen behövde ta sig fram. Hon gick om ett år,och gav allt. Scen skräcken fanns med,men hon över listade den ibland. Den lilla tjejen skrev låtar till konserterna och hon sjöng. Sången var vel medel måttig,men låtarna fick den lilla tjejen massor med creedits för. Drömmarna växte,nu viste hon vad hon hade musiken i ådrorna till. Hon kunde skriva låtar,bra sådanna. Skolan tog slut och den lilla tjejen lovade sig själv att satsa allt. Musiken satt ju där. Hon kunde ju de här. Men tiden gick....och gick...massa omständigheter gjorde att den lilla tjejen skrev mindre och mindre...och mindre. Men hoppet finns kvar. drömmen lever än. Den lilla tjejen vet,att de inte är för sent. Det är aldrig för sent.
Tiden gick,och nu är den lilla tjejen redo,redo att bli en stor tjej.
Nu är de dax,nu är tiden inne. Scen skräcken finns kvar,men önskan är inte heller längre att bli en stor artist. Önskan är att bli en stor konstnär. Konstnär inom musik. Hon kan och hon vill.
Så nu ska denna tjej ta tag i detta! Hon ska ner till Sthlm,och skriva tillsammans med ängeln,den musikaliska Linda Kern. Tillsammans kan dom fixa det här. Det vet dom. Den lilla tjejen är nu redo,att bli stor. Drömmen finns där,hoppet finns där,nu finns också motivationen.
Hon är en artist med scen skräck.
Hon är en talangscout utan jobb.
Hon är en låtskrivare utan framgång...än.
Hon är en musikalisk konstnär.
Drömmarna fanns där...i lågstadiet... och den lilla tjejen började sjunga i en kör...i mellan stadiet...och den lilla,lilla tjejen började sjunga i kör även i skolan. Drömmen om att bli en framgångsrik artsit levde kvar och den lilla,lilla tjejen,började i högstadiet. Körandet fortsatte även här,och den lilla tjejen tog också sång lektioner. Skolan gjorde en musikal per år och den lilla tjejen var inte sen med att visa sitt deltagande. Men något fattades. Något var tvärt emot. Något satte sig för som en spärr för den lilla tjejens drömmar. Den lilla tjejen insåg mer och mer att de som saknades var själv känslan. Det som stod emot var den enorma scen skräcken. Men den lilla tjejen viste ju mycket väl att musiken satt där...i ådrorna.
Redan i lågstadiet hade den lilla tjejen skrivit en del låtar. Två av dom finns med än idag. Låt skrivanden hade följt med under alla år,och känslan för de hela växte...och växte. Den lilla tjejen började bli större och började nu i gymnasiet. Utan att tveka sökte hon estet/musik. *Nu ska hon visa världen*,tänkte hon. Men inget blev som hon hade tänkt sig. Den där olustiga,jobbiga,hindrande känslan hann ikapp. Två år och hon visade ingenting. Scen skräcken tog över. Men efter två år fick hon nog. Den lilla tjejen behövde ta sig fram. Hon gick om ett år,och gav allt. Scen skräcken fanns med,men hon över listade den ibland. Den lilla tjejen skrev låtar till konserterna och hon sjöng. Sången var vel medel måttig,men låtarna fick den lilla tjejen massor med creedits för. Drömmarna växte,nu viste hon vad hon hade musiken i ådrorna till. Hon kunde skriva låtar,bra sådanna. Skolan tog slut och den lilla tjejen lovade sig själv att satsa allt. Musiken satt ju där. Hon kunde ju de här. Men tiden gick....och gick...massa omständigheter gjorde att den lilla tjejen skrev mindre och mindre...och mindre. Men hoppet finns kvar. drömmen lever än. Den lilla tjejen vet,att de inte är för sent. Det är aldrig för sent.
Tiden gick,och nu är den lilla tjejen redo,redo att bli en stor tjej.
Nu är de dax,nu är tiden inne. Scen skräcken finns kvar,men önskan är inte heller längre att bli en stor artist. Önskan är att bli en stor konstnär. Konstnär inom musik. Hon kan och hon vill.
Så nu ska denna tjej ta tag i detta! Hon ska ner till Sthlm,och skriva tillsammans med ängeln,den musikaliska Linda Kern. Tillsammans kan dom fixa det här. Det vet dom. Den lilla tjejen är nu redo,att bli stor. Drömmen finns där,hoppet finns där,nu finns också motivationen.
Hon är en artist med scen skräck.
Hon är en talangscout utan jobb.
Hon är en låtskrivare utan framgång...än.
Hon är en musikalisk konstnär.
Kommentarer
Trackback
