Ett helt vanligt inlägg...
...från en helt vanlig tjej,på en helt vanlig dag.
Ungefär ett sånt inlägg tänkte ja nu bjuda på. Ni vet ett *idag har jag inte gjort ett skit* inlägg.
Ska strax äta middag,precis som alla andra. Efter de blire natt jobb,kanse inte som för *alla* andra,men de är långt ifrån ovanligt idag.
Så ser de ut. Otroligt spännande va?
De som jag egentligen känner att jag måste ventilera är 2 saker...
1. Har fortfarande ångest över att jag var sjuk. Över hur lite jag jobbat denna månad. Jag säger som en annan Carro en gång sa till mig,-jag mår som allra bäst då jag jobbar en 200 timmar på en månad och är ledig ungefär i snitt en gång i veckan.
Jag håller med!!! Jag känner så...!
2. En av mina värsta fiender har alltid varit *lathet*. När jag var yngre var jag allergisk mot lathet,och framför allt,att bli kallad lat! Jag kunde alltså bli riktigt,riktigt arg på en person som kallade mig lat. Jag hade 3 jobb,sov en fyra,fem timmar per natt och bangade aldrig för en fest. Om jag nån gång valde tvn framför spriten så var jag lat! Å då brann de för mig.
Sen jag flytta hit har ja blivit min värsta fiende. Ja,de beror på vem man jämför med. Men jag är som alla andra nu,jobbar och sen orkar jag inge mera!
Sen när jag ser hur lite jag jobbat tex förra veckan så döööör jag ju!
Nu med våren kom oxå suget på att slänga latheten i väggen. Och de funkade faktiskt. I ett par dagar. Jag gjorde faktiskt ett par dagar meningsfulla. Sen kom *migränen*. Och nu kryper ångesten i kroppen över att *lata* jag legat i sängläge i två dagar!
Så usch å fy. Det ändrar vi på!
Nu med detsamma.
Ja,vi börjar först med och äta middag,fixa fuck fejset,kalluffsen och knatar iväg till bussen och överlever nattens jobbande.
Sen så...sen så...
Ungefär ett sånt inlägg tänkte ja nu bjuda på. Ni vet ett *idag har jag inte gjort ett skit* inlägg.
Ska strax äta middag,precis som alla andra. Efter de blire natt jobb,kanse inte som för *alla* andra,men de är långt ifrån ovanligt idag.
Så ser de ut. Otroligt spännande va?
De som jag egentligen känner att jag måste ventilera är 2 saker...
1. Har fortfarande ångest över att jag var sjuk. Över hur lite jag jobbat denna månad. Jag säger som en annan Carro en gång sa till mig,-jag mår som allra bäst då jag jobbar en 200 timmar på en månad och är ledig ungefär i snitt en gång i veckan.
Jag håller med!!! Jag känner så...!
2. En av mina värsta fiender har alltid varit *lathet*. När jag var yngre var jag allergisk mot lathet,och framför allt,att bli kallad lat! Jag kunde alltså bli riktigt,riktigt arg på en person som kallade mig lat. Jag hade 3 jobb,sov en fyra,fem timmar per natt och bangade aldrig för en fest. Om jag nån gång valde tvn framför spriten så var jag lat! Å då brann de för mig.
Sen jag flytta hit har ja blivit min värsta fiende. Ja,de beror på vem man jämför med. Men jag är som alla andra nu,jobbar och sen orkar jag inge mera!
Sen när jag ser hur lite jag jobbat tex förra veckan så döööör jag ju!
Nu med våren kom oxå suget på att slänga latheten i väggen. Och de funkade faktiskt. I ett par dagar. Jag gjorde faktiskt ett par dagar meningsfulla. Sen kom *migränen*. Och nu kryper ångesten i kroppen över att *lata* jag legat i sängläge i två dagar!
Så usch å fy. Det ändrar vi på!
Nu med detsamma.
Ja,vi börjar först med och äta middag,fixa fuck fejset,kalluffsen och knatar iväg till bussen och överlever nattens jobbande.
Sen så...sen så...
Kommentarer
Trackback
