Kijah-Amelie

...så känner jag mig lite lost på kompis fronten numera. Jag har såååå mycket bekanta,och är absolut inte svår att lära känna.  Jag är och har alltid varit,öppen. Jag har oxå alltid haft sååå lätt att skaffa vänner. Det har jag nu med på sätt å vis. Men just nu känns de som att jag bara är *bekant* med precis allla. Att jag är den roliga tjejen man ringer på fyllan om man vet att jag ska ut och frågar vart jag är. Men inte den man blir full med,på förfesten. Utan den man träffar på krogen och ger en bamse kram och fylle pratar med. När jag frågar folk om utgång så är de ingen som *planerar* med mig,utan de blir-vi hörs nåt på lördag. Sen kanse,bara kanse vi hörs. genom en kram på krogen och ett liten fyllesnack. Hallå? Javist,har jag mina förfest vänner oxå. Men jag ska vaara helt ärlig. Det är Johnnys förfest vänner. Det är dom jag *lekt* med sen jag flyttade hit. Om jag och Johnny gör slut,så är jag bara Johnnys ex för dom.
Jag tänker varje dag att jag ska styra upp de är och bli bättre vän med folk. Men så kommer jobbet ivägen.  När det händer nå stort och chansen är min att kanse hitta *mitt gäng*,ja då jobbar jag.

Är ensam vargen Lillgård framtiden? Jag som var och är inom mig världens socialaste party pingla.
Nä,jag måste skaffa mig ett par kompisar!


Har oxå bestämt mig för att,ego som jag är,skaffa mig en tatuering på underarmen med *Lillgård* som text:)


See ya'...